Byggmästare Sven-Harrys Konst- och Bostadsstiftelse som äger och förvaltar Sven-Harrys Konstmuseum bildades år 2001. Ett av Stiftelsens ändamål är att dela ut ett stipendium om 100.000 kr till en lovande konstnär, eller till en person som utfört berömvärda insatser inom områdena arkitektur och byggnation. Stipendiets jury består av Olle Granath, Harald Lyth, Maria Hall, Michael Elmenbeck och Elsebeth Welander-Berggren. Hittills har stiftelsen delat ut 12 stycken stipendier.
2015 Mia E Göransson
2014 Lars Englund
2013 Marja-leena Sillanpää
2012 Åsa Kallstenius
2012 Ann-Sofi Sidén
2011 Lars Kleen
2009 Åsa Larsson
2008 Eva Kerek
2006 Sonja Larsson
2005 Maria Hall
2004 Karin Mamma Andersson
2003 Meta Isæus-Berlin
2002 Ylva Ogland
2015 års stipendiat: Mia E Göransson
Vi gratulerar 2015 års stipendiat Mia E Göransson som retroaktivt tilldelas Sven-Harrys stipendium. "Mia E Göransson formger subtila och eteriska verk samtidigt som hon spränger gränser och utvecklar de keramiska möjligheterna till stor konst. Vi är mycket glada över att få visa en omfattande utställning med äldre verk såväl som helt nyproducerade. Utställningen öppnar den 28 september 2016."
- Elsebeth Welander-Berggren, Museichef.
Mia E Göransson är en av Nordens mest uppmärksammade keramiker. Tidigare har hon inspirerats av naturen och människans förhållande till denna. Detta resulterade i avgjutningar i porslin av kvistar, blad, knoppar och stenar.
Idag är Mia E Göransson mer inriktad på miljön omkring oss. Hon påverkas mycket av det som skaver, tränger på och ter sig onaturligt i naturen. Hennes uttryck är idag mer surrealistiskt än tidigare och hon använder sig i större utsträckning av färger.
Ofta använder hon sig av det sköra materialet benporslin som hon lärt sig att bemästra, och har utvecklat ett eget unikt formspråk.
2014 års stipendiat: Lars Englund
Lars Englund tilldelas Sven-Harrys konstpris för ett mångårigt och konsekvent konstnärskap som utforskat geometrins yttersta gränser och tillämpat dessa utforskningar med hjälp av material som varit nya och oprövade i konstnärliga sammanhang. I hans händer har själva begreppet skulptur kommit att utvidgas.
Tillverkningsmetoderna har valts vid sidan av gängse konstnärliga metoder. Verksamhetens grund har varit arbetet med ett plastiskt språk som är bärare av sin egen förnyelse, självbärande och självgenererande strukturer som egentligen inte vet av några gränser för sin utsträckning i rummet.
Ett sätt att förstå och följa processen är att gå till det rika skissmaterial Lars Englund samlat på sig under mer än ett halvt sekels arbete med, en i grunden, enhetlig problematik. Oavsett var dessa teckningar landar är de utryck för en nyfikenhet och en uppfinningsförmåga vars paradoxala rikedom består i de snäva gränser som frivilligt utstakats.