2019 års stipendiat - Lundahl & Seitl

2019 års stipendiat - Lundahl & Seitl

2019 års stipendiat - Lundahl & Seitl

Stipendium om 100 000:- delas ut

Byggmästare Sven-Harrys Konst- och Bostadsstiftelse som äger och förvaltar Sven-Harrys konstmuseum bildades år 2001. Ett av Stiftelsens ändamål är att dela ut ett stipendium om 100.000 kr till en lovande konstnär, eller till en person som utfört berömvärda insatser inom områdena konstvetenskap, arkitektur och byggnation.

Det går inte att ansöka om stipendium utan stipendiater utses av en jury som består av: Jonny Johansson, grundare och chefsdesigner på Acne Studios, Mia Hägg, internationellt erkänd arkitekt och grundare av Habiter Autrement, Daniel Birnbaum, chef för Acute art i London. Juryordförande: Dragana Kusoffsky Maksimovic, vd Sven-Harrys konstmuseum.

Hittills har stiftelsen delat ut 16 stycken stipendier: 

2019 Lundahl & Seitl

2017 Mårten Lange

2016 Bea Szenfeld

2015 Mia E Göransson

2014 Lars Englund

2013 Marja-leena Sillanpää

2012 Åsa Kallstenius

2012 Ann-Sofi Sidén

2011 Lars Kleen

2009 Åsa Larsson

2008 Eva Kerek

2006 Sonja Larsson

2005 Maria Hall

2004 Karin Mamma Andersson

2003 Meta Isæus-Berlin

2002 Ylva Ogland

 

2019 års stipendiat: Lundahl & Seitl

I en rad poetiska verk placerar konstnärsduon Lundahl & Seitl betraktaren i centrum. Med hjälp av visuella teknologier som ännu inte funnit sin givna plats på konstens institutioner utvecklar de helt nya konstnärliga uttryck och annorlunda former av berättande. Deras skapelser undersöker vår perceptions gränser och tycks tänja på själva varseblivningsapparaten. Nya teknologier skapar inte bara nya sätt att distribuera konstverk utan förändrar också själva idén om vad ett konstverk kan vara. Lundahl & Seitl öppnar i sina verk dörren till ändlösa virtuella världar. Som få andra ger de oss en föraning om helt nya konstformer som slår broar mellan konstarterna och får våra sinnen att samspela på nya vis. Deras verk har presenterats på museer, gallerier och teatrar men tycks inte höra hemma på våra traditionella scener. Deras verk tillhör framtiden.

 

2017 års stipendiat: Mårten Lange

Mårten Lange hjälper vår blick att se. I svartvitt kan vi, genom Langes böcker, bilder och utställningar, möta markens vardaglighet, det urbanas söndriga spår eller några duvors blick och dräkt - och allt blir till visuell poesi. Mårten Langes fotografier är stillsamma betraktelser av världen, mycket känsligt skådade och hantverksmässigt briljanta.

2016 års stipendiat: Bea Szenfeld

Motivering: 

"Bea Szenfelds kreationer befinner sig i gränslandet mellan konst och mode, mellan skulptur och funktionalitet. Hennes innovativa plagg – där papper klippts, vikts och sammanfogats – vittnar vackert och egensinnigt om handens intelligens och om kärleken till hantverket." - Elsebeth Welander-Berggren, Museichef 

Bea Szenfeld ingår i utställningen "Couturens hemligheter" som öppnar den 26 januari på Sven-Harrys konstmuseum. 

Skrivet i media:
Habit - "Tanken på att ha kommersiellt modemärke lockar inte ett dugg"
Elle - "Bea Szenfeld tilldelas stipendium - och är en del av ny couture-utställning" 

2015 års stipendiat: Mia E Göransson

Mia E Göransson är en av Nordens mest uppmärksammade keramiker. Tidigare har hon inspirerats av naturen och människans förhållande till denna. Detta resulterade i avgjutningar i porslin av kvistar, blad, knoppar och stenar. 

Idag är Mia E Göransson mer inriktad på miljön omkring oss. Hon påverkas mycket av det som skaver, tränger på och ter sig onaturligt i naturen. Hennes uttryck är idag mer surrealistiskt än tidigare och hon använder sig i större utsträckning av färger.  

Ofta använder hon sig av det sköra materialet benporslin som hon lärt sig att bemästra, och har utvecklat ett eget unikt formspråk. 

 

2014 års stipendiat: Lars Englund

Lars Englund tilldelas Sven-Harrys konstpris för ett mångårigt och konsekvent konstnärskap som utforskat geometrins yttersta gränser och tillämpat dessa utforskningar med hjälp av material som varit nya och oprövade i konstnärliga sammanhang. I hans händer har själva begreppet skulptur kommit att utvidgas.

Tillverkningsmetoderna har valts vid sidan av gängse konstnärliga metoder. Verksamhetens grund har varit arbetet med ett plastiskt språk som är bärare av sin egen förnyelse, självbärande och självgenererande strukturer som egentligen inte vet av några gränser för sin utsträckning i rummet.

Ett sätt att förstå och följa processen är att gå till det rika skissmaterial Lars Englund samlat på sig under mer än ett halvt sekels arbete med, en i grunden, enhetlig problematik. Oavsett var dessa teckningar landar är de utryck för en nyfikenhet och en uppfinningsförmåga vars paradoxala rikedom består i de snäva gränser som frivilligt utstakats.