Målet är oklart men utgångspunkten ger riktningen
Redan i början av 70-talet stod det klart att det inte bodde någon revolutionär eller bildstormare i mitt bröst. Jag hade tidigt börjat måla och förstod efterhand att min upptagenhet av pompejanskt väggmåleri och italiensk ungrenässans knappast delades av mina samtida. Jag fick försona mig med min konstitution, avstå från det kollektiva och låta mina egna lustar styra mig i konsten. Också idag har jag bättre kontakt med Masaccio än med Damien Hirst och jag blir mer exalterad av en bit kol än av datorer.
Någon har liknat vår färd i livet med roddarens; vändande ryggen mot resans mål tar den som sitter vid årorna ögonmärke på den plats där han lämnade stranden. Målet är oklart men utgångspunkten ger riktningen.
Det kunde vara ett möjligt förhållningssätt till traditionen; med blicken mot stranden, den lugna rytmen av årtag som driver oss fram över samtidens vatten. Droppet från årbladen är vårt verk.
Harald Lyth, Sept 2013